Skönt, även om jag var lite emotional efteråt och skolstressad i största allmänhet. Tur att Mr. är en sån fantastisk tröstare och snällt lyssnar på mina panikfunderingar. Det känns bättre nu :)
Dagen idag började med besök hos sjukgymnasten. Vi pratade lite och hon tyckte att jag skulle börja lägga in hopprepshoppande i träningen, har nog aldrig blivit så glad över att bli tillsagd att hoppa hopprep, det ska bli jätteskönt att kunna lägga in lite konditionsbitar i styrkepassen. Men de goda nyheterna var inte över där, åh nej. Om jag är symptomfri framöver och fortsätter vara duktig med rehabövningarna och bli stark, så tycker hon att jag ska starta upp löpningen igen efter påsk!
Visserligen bara med joggande enminutsintervaller i mina promenader första veckan.
Att det sedan kommer gå väääldigt långsamt frammåt och ta ca 2 månader innan jag är igång på 5 km igen skiter jag fullständigt i, jag kommer att få springa igen!! Det bubblar av lycka i hela mig vid tanken. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna att springa, för några år sedan hatade jag det. Tur att man förändras ;)
Så efter att jag fått lite tejp på knäna (neonrosa den här gången) bestämde vi att inte boka fler tider just nu, men att jag självklart hör av mig om det är något. Framsteg, jag gör framsteg och det finns hopp för många framtida löparrundor!
Jag studsade därifrån av ren lycka.
Idag har varit en fantastisk dag, avslutades med en timmes stavgång och nu ska jag bara duscha och krypa i säng med ett stort leende på läpparna och drömmar om snabba steg på vackra skogsstigar.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar