Taggad till tusen!

Är så galet pepp så det är inte klokt! Imorgon ska jag börja dansa på Twisted Feet Dance Academy! Ser verkligen fram emot att lära mig något nytt, träffa nya människor och göra något regelbundet.
Jag nästan studsar redan nu!
Var ju på gratis provklasser i lördags, Jag var dädens trött efter att ha jobbar kl 6:30 på morgonen eftersom jag hoppade in för Björnen, det var för mycket folk och på tok för varmt och det kändes kul ändå så detta kommer kännas helt sjukt bra imorgon! :D

Dance your feet off!

Och jag kommer garanterat vara körd i både kropp och knopp imorgon kväll. Första kursen i skolan drar igång, sen är det direkt till första klassen i Dancehall, därefter en timmes paus innan jag drar igång med första klassen NYC Newstyle.
Tur att jag är ledig på onsdag!

/Cilla

Skolstart!

Åter en hektisk vecka har övergått i helg.

I onsdags var det togazitning...som ledde till Gasquen och där blev jag visst kvar längre än jag borde för det var vardag och vagnarna gick inte hem längre när jag väl skulle åka hem. Men Tommy räddade mig och jag fick sovplats för natten på emilsborg. Denna sena kväll ledde dock till försening sista dagen på jobbet, vilket ju inte var sådär jättebra kanske, men det var det värt ^^
Trist att jobbet är slut nu, kommer sakna att vara ute hela dagarna och sakna hela grabb-gänget till kollegor jag lärt känna.

Men nu är det dags för skola, var första dagen på Hälsopromotionsprogrammet-kostvetenskap på GU idag. Och det känns bara så rätt! Dock blev vi genomblöta under stadsrundvandringen på eftermiddagen och fick åka hem i blöta jeans och tröja...lagom mysigt, men hade iaf trevligt sällskap av en Gotlänning på vagnen hem :)

Nu ska jag lägga mig för att orka med den sjukt intensiva lördag som står och väntar på mig.
Jag ska jobba för Björnen tidigttidigt, sen är det bondens marknad och Dansadansadansa!! Provklasser på Twisted Feet Dance Academy där jag ska dansa i höst! Och sen är det zittning på Chalmers innan jag tar mig till Kontiki för att dansa lite till med underbara Fummelfot.
It will be awesome!!


Och appropå awesome så finns rapport från Midnattsloppet här! :D

Nitenite!

hektisk tid

Det har varit full rulle i livet det senaste, så bloggandet har som vanligt varit det första att minska.

Men jag tänker itne köra en uppradning av vad som hänt, det skulle vara värdelös läsning även för mig själv, så varför besvära er med den? Nej jag tar tag i det som fortfarande ligger och skaver lite på hjärtat och vill ut...

Igår var det begravning för K G Löfvander , min morbror, i Bromma kyrka. Det var en overklig känsla, stundvis så overklig att jag bara satt och stirrade i luften, inga känslor nådde liksom fram. Ceremonin var vacker och personlig och jobbig för de flesta närvarande.
När jag satt där i kyrkbänken och tittade på mamma och hennes syster där de satt med tårarna rinnande ner för kinderna så slog mig tanken "Tänk om det var min bror, hur skulle det kännas?". Jag trodde min värld skulle implodera av blotta tanken på den smärtan. Jag Älskar Min Lillebror. Han är min bästaste vän, någonsin. Att förlora någon så nära måste vara så otroligt svårt... Jag vet, det händer oss alla förr eller senare, men jag hoppas det dröjer länge tills jag sitter på begravning igen, hoppas jag har gott om tid att göra många fler minnen av och med de människor jag älskar.

Det tänker jag börja med redan nu, det är dags för en heldag med älskade Fummelfot, vi börjar med Melodikrysset live i stan och fortsätter dagen med god mat, marknad, dans och till slut mitt första lopp med personlig tid.
ÄNTLIGEN ska jag springa Midnattsloppet!! Det kommer bli så fantastiskt och jag kommer vara stolt så jag nästan spricker när jag kommer i mål :)

Rapport om detta kommer senare, garanterat!

-wish me luck!-
/Cilla

halvvägs

Yay! Mer än halva arbetsveckan avklarad, igen, tiden flyger iväg!
Har varit en sjukligt seg dag på jobbet idag, mest kanske på grund av självförvållad trötthet... men vaddå, det ÄR segt att rensa rabatter en hel dag, oavsett hur härligt vädret är... dessutom kan man få hemska arbetsskador!

Hittade lite rosenbuskar... :P

 

Det var riktigt skönt att komma hem idag och veta att det bara är två dagar kvar :)

Igår hade Shade äntligen kommit hem från sitt äventyr i Japan, jag var ganska rastlös och galet sällskapssjuk, så efter lite ordväxling på msn åkte jag dit helt enkelt och hade en mysig, trevlig kväll med honom och hans skånska gäst (som åkte hem från Japan samtidigt som Shade). Det blev flädersaft, kramar, skratt och family guy. Helt okej kväll med en efterlängtad vän, så även om det blev lite sent så var det värt det. Hoppas dock han inte lider så av jetlag nästa gång vi ses. :P

Känner mig definitivt redo för sängen nu efter en skön promenad i augustikvällen. Tänkte vara lite mindre zombie på jobbet imorgon...om inte annat så för Björnens skull ^^

-natti!-
/Cilla

Nyopererad

Efter gårdagens tanke-krasch är jag nu på benen igen. Herre gud, varför kollapsa över en småsak? Solen har strålat hela dagen och jag har hunnit med massor (och mer ska det bli!).

Till exempel var jag på vårdcentralen i morse kl. 8 och tog bort ett födelsemärke. Det kalaldes visst för "operation" men det låter så dramatiskt och detta var allt annat än dramatiskt, gick på 10 minuter och kändes knappt.
Däremot hade jag sån sjuk separationsångest innan jag gick dit, det var ju min lilla prick, den har alltid suttit där! Men den har också gått sånder ganska många gånger eftersom den var lite bubblig och satt precis vid byxlinningen. Nu har jag istället två stygn, lite tejp och ett stort plåster. Det blir bättre sen, när stygnen och tejpen inte behövs längre. Begriper inte riktigt varför han skulle sy, märket var ju inte så jätte stor liksom, men det var kanske lika bra det, så det läker fint. Han borde ju veta som är doktor liksom :P

Om vädret håller i sig så blir det nog en filt, lite fika och ut i solen och försöka jämna ut den allt mer tydliga shortsbrännan som kommer med jobbet. Så får världen skåda mitt sexiga plåster i bikinilinningen :P

Tjing på ett tag!
/Cilla

Du ger mig huvudvärk...

Det är märkligt hur man kan påverkas så starkt av en enda person. Hur kan man bli så totalt lamslagen, vänta på ett sms och känna förväntansfulla sockerdricksbubblor i hela kroppen så fort det plingar till i telefon?
Jag vet ju att det brukar sluta på dethär viset. Jag står besviken i ett hörn för att jag litar så blint på denna märkliga människa... så var det ju då, varför inte nu?

Det är så dumt...
Jag vet att jag är naiv, men jag önskar verkligen att jag inte behövde bekymra mig så.
Men det måste jag visst, jag måste kritisera varenda ord, varenda nästan-löfte jag får och tänka "nej det blir nog inte så, men om det nu skulle det så kan det ju bli kul. Men förvänta dig ingenting, naiva lilla flicka"

Sen kan det ju vara så att det har hänt något oförutsett, att det finns en logisk förklaring, men när man längtat så sjukt mycket efter någon så är det svårt att vara rationell...iaf för mig...

Men jag ska byta tankemönster, må bra, vara glad och se det positivt.
Vi kommer ju höras och ses förr eller senare, ingen brådska :)
Nåväl, det blir nog bra så småning om. Nu tar jag mig för något vettigt istället för att hänga här, som en lång dusch och en god natts sömn. :)

/Cilla