måndag, januari 30

Aj!

Pass på Fysiken igår. Funktionell Träning med en utfalls-/upphopps-/stepbrädeälskande instruktör. Jag slet som fasen och idag är jag ganska mör i sätesmusklerna och insidan av låren, men tog mig ändå med entusiasm an gymlek med Fummelfot idag. Vi hade jättekul och jag har provat massa nytt och lärt om lite gammalt (teknik är krångligare än man tror när det kommer till vikter!). När jag väntade på bussen efteråt kändes det ont i skinkorna och när jag kom hem förbannade jag att jag bor på tredje våningen.

Det gör så j*vla ont!
Värst av allt: dag två är alltid värre.


You gotta love it! ;)

/Cecilia

söndag, januari 29

På allmän begäran

Efter över en veckas blogguppehåll har jag fått pikar från omgivningen att jag borde blogga snart igen. Och det är väl dags att ge efter och komma igång igen.
(varning för väldigt långt inlägg)

Jag har hunnit med mycket sen sist. Till exempel att officiellt bli ett helt år äldre, numera kan jag titulera mig som "tjugofyraåring". Något att vara stolt över? njaa, jag vet inte jag, men det känns ganska bra, lite äldre och lite klokare än när jag fyllde 23.
Vissa tycker att det är hemskt att bli gammal och att tiden/livet flyger förbi. Själv föredrar jag att se det som att livet kommer. Fyllt av äventyr, nya saker, ledsamheter, glädjekällor och lärdomar.

Dagen efter min stora dag var det dags för utflykt med kostvetartjejerna.
På schemat stod studiebesök på Hälsoäventyret Oasen i Vara. Vi lyckades samla ihop alla 28 damerna på centralstationen i rätt tid och komma på rätt tåg. En del studsade av lycka över att vara på utflykt medans andra önskade att de kunde varit hemma och gjort något vettigare. Jag hamnade nog någon stans däremellan.

Det var tre intressanta timmar där vi fick vara med på några av deras program som de kör för skolungdomar. De berättade lite om tanken bakom samtidigt som vi fick leka med stora kostcirklar "bra bränsle-bollar" och gigantiska kesoburkar i tyg.

Gömda i luckor och byrålådor i rummet fanns tygvarianter av
olika livsmedel som vi fick placera i rätt bit av kostcirkeln. 
Mycket pedagogiskt.

När vi skulle hem däremot, alla trötta, hemlängtande tjejerna, så började dagen skita till sig. Vi hade alternativ att antingen åka buss och sen byta till tåg (restid: 1h) eller ett senare tåg och sedan byta till annat tåg (restid: 2h). I tron att vi missat bussen började vi knata mot Vara station, men efter en väldigt liten stund såg vi den bussen vi tänkte tagit stanna vid en hållplats.

Kaos uppstod och hipp som happ var alla på bussen med stämplade vt-kort. Några minuter senare upptäckte vi att tåget som skulle gå från Herrljunga var ett SJ-tåg och därför kunde vi inte åka på våra laddade vt-kort. Så när vi kom fram var planen att vi skulle köpa biljetter till tåget istället, men resebyrån var stängd, där fanns bara en biljettautomat och på alla biljetter måste man skriva sitt namn eftersom de numera är personliga.

Kaos igen och vi insåg hur dåliga vi är på att organisera oss. Det slutade med att hälften av oss kom med tåget och var framme i gbg 17:57 och andra hälften stod kvar i Vara och väntade på tåget som gick 18:03 och dessutom tog längre tid. Anar vad folk kommer klaga på i kursutvärderingen!

Nu närmar sig Januari sitt slut och det med dunder och brak. Sista dagarna på Nyårsutmaningen väntar, jag vet inte riktigt var jag ska hitta på, men det ger sig nog till imorgon efter biokemilaborationen. Sedan avslutar jag månaden med hemlagad sushi, bubbel och årsdagsfirande tillsammans med Mr. innan februari kickar igång med nya utmaningar.

Men de sparar jag till ett annat inlägg, det här är tillräckligt utdraget redan ^^

/Cecilia


lördag, januari 21

Insnöad

Eller okej, inte så att jag inte kommer utanför dörren, men det går inga bussar.

Jag var nere vid järntorget i förmiddags och roade mig med att kolla på alla märkliga saker och kläder de har på Myrorna. Hittade lite nostalgiplagg också, börjar man bli vuxen då? Anyway, på vägen hem så såg vi hur buss 16 hade fastnat i backen upp mot sahlgrenska och våran chaufför stannade för att höra hur det gick. Sen satt vi fast också. Två bussar blockerade alltså hela körbanan.
Efter en kvarts trixande och envisa försök kom vi loss. När vi kom till nästa backe så körde han på utav helsike och stannade inte förrän uppe på krönet, hållplatsen ligger i slutet av backen.

Ingen vinter utan busskrångel, right?

Så skulle jag hem till Mr. ikväll för lite lördagsmys, men det går inga bussar alls dit, det står inställd i hela listan när jag söker på VT. Wihoo...
Men jag gör något bra av det, får mig lite motion och går hem till honom istället. Det är ju så vackert ute, lika bra att ta vara på det :)

/Cecilia

torsdag, januari 19

Domedagen

Idag bar det av till sjukgymnasten för att få slutgiltiga domen för mina knän.

Löparförbud.

I åtminstone några veckor och sedan väldigt långsam återgång till springandet. Inga stora förhoppningar att kunna springa varvet till våren.

Jag är frustrerad, deppig och har läskig blå tejp på knäna för att hjälpa dem att inte peka inåt när jag böjer dem. Men sjukgymnasten var jättesnäll och personkemin fungerar bra mellan oss, så det ska nog bli bra till slut. Jag ska bara komma över min bitterhet först.

Och vänja mig vid den smurfblå tejpen.

måndag, januari 16

Dags att dubba?

Jag bestämde mig för att dagens träning fick bli av det lugnare slaget. Efter att ha varit inne hos Fummelfot en sväng och vattnat blommor gick jag drygt 5 km med stavar.
Marken var glashal! Det var inte bara en gång som stavarna halkade undan. Trots dåligt fäste var det riktigt skönt och helt ok tempo, lite lagom svettigt

Jag klarade mig helskinnad hem och ska ta en dusch och ett stort glas mjölk innan jag kryper mer i sängen mellan nytvättade lakan.

Life is good!

söndag, januari 15

Tre gånger krasch

Mycket på gång i livet i livet ger lite på bloggen.
Det har inte funnits tid, eller jo, men ingen ork att blogga.

Jag har kommit två veckor in i min nyårsutmaning, so far so good. Lekte med Fummelfot på gymmet i början av veckan och fick lära mig lite övningar med skivstång, cablecross och vi lekte magövningar med boll och med pinne. Helt enkelt hur kul som helst! Toklängtar till nästa gång så jag får lära mig mer! =)

I fredags var det tenta, som nag nollade totalt. Att det kan ta så mycket energi att skriva noll på en tenta, men jag var så slutkörd mentalt när jag efteråt kom hem till Mr. att jag bröt ihop en stund i hans famn. När jag åkte hem senare hämtade jag ut paket som kommit til mig, min nya, fina, vita iPhone! (Tyvärr är inte mitt nummer porterat förrän den 26:e, så tills dess får den fungera som media/underhållningsleksak. Men det är inte heller fy skam. ) Så jag lekte med den en stund, kopplade in den till iTunes och skulle uppdatera programvaran, för det sa den åt mig att göra. Då hängde sig telefoneländet.
Som om inte dagen var tillräckligt eländig redan.

Mr. kom hem till mig för middag och löpning och skrattade åt mig och min teknikkarma. Suck, den är inte på topp alla dagar.

Som om inte dagen var tillräckligt pissig redan, efter nollad tenta och hängd telefon, så började mitt knä krångla efter halva löpturen i solskenet. Jag gav nyckeln till Mr. och han fick springa hem före medan jag GICK hem. Arg och ledsen med ont i knäna och tårar i ögonen.
Efter lite ynklighet i soffan hemma medan Mr. konstaterade att telefonen nog skulle ordna upp sig om vi försökte hemma hos honom (vilket den gjorde, yaay!) så fick en varm dusch vända dagen.
Mr. lagade en ljuvlig renskavsgryta som vi avnjöt med rödvin till i stearinljusmys. Mätta och nöjda gosade vi ner oss i soffan och såg "Reel Steel".
Jodå, dagen blev allt bra till slut, med lite hjälp.  <3

Äntligen har jag några dagar ledigt, tid att träna, koppla av på riktigt och läsa sånt jag vill istället för kursböcker. Förhoppningsvis har jag "Matrevolutionen" snart att läsa, ska bli intressant.

/Cecilia

söndag, januari 8

Lipsill

Jag är så himla dålig på att vara skadad.
Det gör ont så mycket mer än bara i knäna. Det gör on i hela mig när inte kroppen fungerar som den ska, det känns riktigt jävla kasst och jag bryter ihop emellanåt. Värsta fjanteriet ju, jag har lite on i knäna, det finns människor som tagit sig från betydligt svårare skador än så. Mest blir jag arg och ledsen på min kropp när den gör ont, frustration är också ett vältigt beskrivande ord.


Jag vill vara hel och glad och fungera som jag borde.
Inte trasig, ledsen och arg när knäna protesterar.

/C

fredag, januari 6

Swoosh!

Årets första vecka är snart slut, bara sådär!
Oh, well, den har varit bra =)

Jag har en nyårsutmaning som Runner's World gav sina läsare; Träna en gång varje dag i hela Januari.
(jag vet, det går inte så bra ihop med mina fina ord om försiktighet och så, men jag gör inget som gör ont, jag lovar! )

Så hittills har jag hunnit med både lite löpning, gym och stavpromenader.
Idag var det dags för yoga. Första passet på 6 år. Jag är återfrälst!
Gick hem aldeles mjuk i kroppen och lugn inombords, det gör underverk! Mina höfter älskar mig för att jag tog yoga istället för spinning idag, shit, de liksom...lever igen!
Det kommer definitivt bli veckorutin med yoga framöver, oh yes.

När jag sedan suttit hemma och pluggat några timmar så ringde Fummelfot. "Vill du fika med mig?" fika, som liksom på stan, sitta länge och babbla, på ett café, inte hemma i soffan. Underbart sätt att spendera några timmar, vi pratade nästan oavbrutet, drack kaffe och njöt av varsin chokladintensiv tryffel. Ingen kaka, ingen muffin, här samlar vi vuxenpoäng!
Nej, skämt å sido är det väldigt skönt att kunna nöja sig med en tryffel till kaffet, vi tackade till och med nej till gratis semlor när de höll på att stänga(!). Visserligen av ren princip, inga semlor före fettisdagen, men det var inte ens särskilt svårt.
Lycka är att kunna välja själv.

/C