Du ger mig huvudvärk...

Det är märkligt hur man kan påverkas så starkt av en enda person. Hur kan man bli så totalt lamslagen, vänta på ett sms och känna förväntansfulla sockerdricksbubblor i hela kroppen så fort det plingar till i telefon?
Jag vet ju att det brukar sluta på dethär viset. Jag står besviken i ett hörn för att jag litar så blint på denna märkliga människa... så var det ju då, varför inte nu?

Det är så dumt...
Jag vet att jag är naiv, men jag önskar verkligen att jag inte behövde bekymra mig så.
Men det måste jag visst, jag måste kritisera varenda ord, varenda nästan-löfte jag får och tänka "nej det blir nog inte så, men om det nu skulle det så kan det ju bli kul. Men förvänta dig ingenting, naiva lilla flicka"

Sen kan det ju vara så att det har hänt något oförutsett, att det finns en logisk förklaring, men när man längtat så sjukt mycket efter någon så är det svårt att vara rationell...iaf för mig...

Men jag ska byta tankemönster, må bra, vara glad och se det positivt.
Vi kommer ju höras och ses förr eller senare, ingen brådska :)
Nåväl, det blir nog bra så småning om. Nu tar jag mig för något vettigt istället för att hänga här, som en lång dusch och en god natts sömn. :)

/Cilla