morgontankar

Ska varvetladda med några timmars tidigt jobb. Inte optimalt och jag känner mig vidrigt trött, men det ska nog gå vägen. Många tankar flyger fram och tillbaka ihuvet. Jag har drömt att jag sprang varvet, minns dock inte hur resultatet blev.

Nu jävlar!

Så mycket i huvudet, längtan, nervositet, nyfikenhet och en skräckblandad förtjusning över att det snart är dags att springa... Men framförallt undrar jag om någon kommer kunna hitta mig i målområdet. Känner mig galet ensam i detta, trots att jag vet att det är närmare 60 000 löpare som ska ta sig runt och att jag faktiskt känner flera stycken som ska springa.
Men just idag känner jag mig som den ensammaste löparen någonsin.

Ensam är stark?

/Cilla